I Hemingways fotspår

Ernest Hemingway 1939

Ernest Hemingway föddes den 21 juli 1899 i Oak Parks, Illinois i USA. Hemingway växte upp i en borglig och komfortabel medelklassmiljö. Hans moder hoppades att den unge Ernest skulle bilda sig och lära sig spela cello men Ernest stretade emot. Han var mer intresserad av jakt och fiske, som han fick lära sig av sin far, och det här var intressen som han skulle utveckla ännu mer med tiden och ha med sig hela livet ut.

I high school mellan 1913 och 1917 utmärkte sig Hemingway i engelska och var även verksam inom vattenpolo och amerikansk fotboll. Han var även med i skolans orkester tillsammans med sin syster Marcelline och skrev för skolans tidning. När high school var över började Hemingway som lärlingsreporter vid tidningen Kansas City Star. Tidningen hade särskilda riktlinjer för hur de ville att journalisterna skulle skriva sina texter. Instruktionerna sade att meningarna och de första styckena alltid skulle vara korta och texterna skrivna på ett kraftfullt språk. Texterna skulle alltså vara skrivna på ett sätt som var både lätt för läsarna att ta till sig och samtidigt fånga deras intresse. Detta sätt att skriva formade Hemingways språk och han var starkt influerad av det när han senare skrev sina romaner.  Tekniken har kommit att kallas för isbergstekniken eftersom endast en liten del av vad som skildras skrivs ut – resten får läsaren själv läsa mellan raderna.

Första världskriget

Hemingway hade tankar på att bli militär men stoppades från att gå med i armén på grund av att han led av nedsatt syn. Istället gick Hemingway med som frivillig i Röda Korset och reste till Italien för att hjälpa till som ambulansförare. Det dröjde bara några veckor innan han blev sårad i benet och fick läggas in för vård på sjukhus. Det var där som han träffade sjuksköterskan Agnes von Kurowsky som senare skulle få huvudrollen i den kommande klassikern Farväl till vapnen (Farewell to Arms, 1929).

Några år efter kriget var slut reste Hemingway och hans första fru Hadley till Paris där de bosatte sig. Hemingway ägnade mycket tid att sitta på det kända Closerie de Lilas och skriva. Ett av verken som skapades här var Och solen har sin gång (The Sun Also Rises, 1926) som kom ut på svenska först 1947. Boken handlar om amerikanen Jack Barnes som åker till Paris för att skriva och på sommaren gör en utflykt till Spanien för att fiska och se tjurrusningen i Pamplona. Romanen tros vara starkt influerad av händelser ur Hemingways egna liv. Många år senare, när Hemingway såg tillbaka på sitt liv, mindes han tiden i Paris som den lyckligaste.

Key West

1928 lämnade Hemingway Europa för den lilla hamnstaden Key West i Florida. Han flyttade hit med sin andra hustru Pauline efter rekommendation av vännen och tillika författaren John Dos Passos. På Key West besökte Hemingway frekvent baren Sloppy Joe’s och arbetade med sina böcker. Sloppy Joe’s är öppet ännu i dag och besöks varje år av fans som vill resa i Hemingways fotspår.

Spanska inbördeskriget

När det spanska inbördeskriget bröt ut reste Hemingway till Madrid för att arbeta som krigskorrespondent. Det var också här han träffade korrespondenten Martha Gellhorn som sedermera kom att bli hans tredje hustru. Upplevelserna i Spanien kom att resultera i romanen Och klockan klämtar för dig (For Whom the Bell Tolls , 1940). Och klockan klämtar för dig handlar om en amerikansk universitetslärare i spanska som deltar som gerillasoldat i det spanska inbördeskriget.

Andra världskriget

Hemingway var även korrespondent under det andra världskriget. 1940 hade han gift sig med Martha Gellhorn som han träffat under det spanska inbördeskriget. Det sägs att de två brukade tävla med varandra om vem som kunde skriva de bästa läsvärda nyheterna från kriget för läsarna hemma i USA.

Hemingway gillade att odla myten om sig själv och det är ibland svårt att veta hur mycket som är sanning i alla historier som finns om honom. Hans böcker bidrog säkert mycket till att odla denna myt då hans huvudkaraktärer ofta påminde om honom själv. En historia är att Hemingway var först med att inta Paris i slutet av andra världskriget 1945. Han for direkt till det fashionabla Hotel Ritz där han redan hade korkat upp champagnen när resten av befrielsetrupperna anlände till staden.

Nobelpriset i litteratur

1954 blev Hemingway tilldelad Nobelpriset i litteratur. Tyvärr var han i för dåligt skick för att själv kunna hämta priset i Stockholm. Hemingway fick priset bland annat för sitt verk Den gamle och havet (The Old Man and the Sea, 1952). Romanen, som blev väldigt hyllad när den kom ut, handlar om en gammal kubansk fiskare som först kämpar med att fånga en enorm svärdfisk och sedan måste kämpa mot de farliga hajarna som först ville äta upp hans fångst. Hemingway skänkte prispengarna från Nobelpriset till det kubanska folket.

Sämre hälsa

Hemingways hälsa blir allt sämre och vetskapen om att kroppen håller på att svika honom kombinerat med bieffekter av medicinering leder honom in i en allt tyngre depression. Efter flera sjukhusbesök trodde läkarna att Hemingway var på bättringsvägen men tyvärr var inte så fallet. Liksom hans böcker fick inte heller hans liv ett lyckligt slut. I juli 1961 tar Hemingway sitt eget liv genom att skjuta sig själv med ett hagelgevär.

Eftermäle

Redan under sin livstid räknades Hemingway till en av de riktigt stora författarna. Hans böcker fortsätter att sälja i stora upplagor än idag och flera av hans böcker har gjorts om till film. För den som vill resa i Hemingways fotspår har fler av de platser där han bodde och besökte frekvent gjorts om till museer.

Källor för denna artikel:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ernest_Hemingway

http://www.alltomhistoria.se/artiklar/ernest-hemingway/